Morgans vittnesbörd

Låt mig introducera mig; mitt namn är Morgan Gelert Phare, och jag är från Wales. Tillsammans med Magnus Olsson är jag grundare av vårt ringa verk: Slottsmissionen. Jag är evangelist, det är mitt huvudsakliga kall.

Så varför Sverige? Jag är glad att jag kan säga att det inte är baserat på några personliga preferenser från min sida. Jag är en tjänare åt min himmelske mästare och det är Han som bestämmer var jag ska bo och vad jag ska göra. Det är ett av de finaste privilegierna som den kristne har, att både veta och vandra i Guds vilja. Vilken välsignelse det är!

Jag omvände mig till Kristus i Kanada år 1993. På våren 1994 när jag bara var ett sex månader gammalt spädbarn i Kristus, fick jag en börda från den Helige Ande att be för Sverige. Jag hade aldrig varit i Sverige vid den tiden och jag kände inga svenskar. Det enda jag visste om Sverige var Abba och Björn Borg. Även om jag har predikat evangeliet i ett antal länder och platser, så finns det tre huvudsakliga platser som Herren Jesus har lagt på mitt hjärta sedan dessa första dagar. Först och främst Wales, där jag tjänade under en tidsperiod av 14 år. Mitt eget land kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, och jag saknar det mycket. Sedan kommer Sverige. Nummer tre är Kanada, platsen för min andliga födelse. När jag är tillfredsställd med att ha fullföljt Guds vilja i mitt liv rörande Sverige, så kommer det att vara dags att åka till Kanada. Men det ligger många år framöver. Man skulle kunna säga att dessa tre länder är mitt Jerusalem, Judéen och Samaria. Men så sa den uppståndne Kristus “ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Jag kan bara säga amen till det också.

Jag återvände till Wales från Kanada i januari 1995. Medan jag bodde och verkade i västra Wales den sommaren, besökte jag en liten Elimförsamling i Aberystwyth. Under gudstjänsten den dagen var det en ung man som hette Edward Evans som predikade. Herren band samman våra hjärtan med en gång, och när vi umgicks gav han mig ett band med en svensk predikant vid namn Ulf Ekman. Predikan var på engelska och handlade om missionsbefallningen. Den kvarstår idag som en av de få predikningar som verkligen påverkat mitt liv djupt. Jag har lyssnat till många budskap och blivit välsignad av många olika sorters predikanter. Men för oss alla finns det de som sticker ut, och det här var en sådan för mig. Den kallelsen till evangelisation och mission beskrev verkligen själva kärnan i vem jag är som kristen.

Jag fick genast en stark känsla av att jag en dag skulle resa till Sverige för att höra denne man personligen och besöka hans församling. Det gjorde jag över nyåret 1995/96. Det var medan jag besökte Uppsala som jag fick höra att det fanns en bibelskola med lektioner på engelska. Än en gång fick jag en stark känsla av att jag skulle gå den, vilket jag gjorde i september 1996. Jag studerade nio månader i Uppsala och det var verkligen en välsignad tid. Efter det återvände jag till Wales för att arbeta med evangelisation. Jag fortsatte att ha nära kontakt med Livets Ord under flera år, fram tills början av år 2001. Det var då jag lyssnade till två predikningar, denna gången av en gammaldags pingstpredikant vid namn B H Clendennen och den mer kände David Wilkerson. Dessa budskap väckte kraftigt mitt samvete angående framgångsteologin. Det blev en verklig vändpunkt i mitt liv som kristen och som predikant. Under de år då jag hade nära kontakt med Livets Ord brukade jag resa till Sverige 2-3 gånger om året för att vara med på konferenser. Det höll kontakten med Sverige vid liv.

Under våren 2001 reste jag för första gången till Times Square Church i New York och sedan till Beaumont i Texas på en missionskonferens med “School of Christ’” och broder Clendennen. Under den första kvällen när jag var i Beaumont, så kallade Clendennen fram en ung man vid namn Ulf Andersson (sedermera Björling) till podiet. Det namnet lät svenskt! Han var svensk! Jag blev mycket upprymd av att höra detta, jag ville så gärna ha kontakt med Sverige igen. Det råkade vara så att Ulf var där med en liten grupp män från en sin församling. Jag visste genast att detta var Herrens ledning och en viktig kontakt, vilket det också har visat sig vara. I november 2001 besökte jag och min hustru Ljungskile i Bohuslän för att besöka deras kyrka.

Under en tid av flera år mellan 2006 och 2008 så brukade jag varje år resa till en liten stuga i skogen nära Ljungskile för att söka Herren. Ibland för några veckor, några gånger en hel månad eller längre. Det har varit några av de mest välsignade tiderna av mitt liv, att fasta och be och fördjupa mig i Skriften. Denna lilla stuga hyrs av en broder i församlingen, Magnus Olsson. Det var runt 2008 som jag började umgås mer med honom. Runt 2011 började jag känna i min ande att tiden närmade sig för mig att förbereda för en flytt till Sverige. Som jag skrev tidigare så hade jag hela tiden vetat att den dagen skulle komma, det var bara en tidsfråga. Det var under det året som jag tog en månad av fasta och bön i Sverige, men den här gången på ett annorlunda sätt. Istället för att stanna i stugan i skogen så reste jag från norr till söder, från öster till väster och besökte stad efter stad. Det var intensivt, mycket bilresande och inte så mycket sömn. Men jag ville bespeja landet, få en känsla för saker och ting.

Vid slutet av 2011 pratade jag med Magnus om att ha en missionsturné i Sverige under sommaren 2012. Vi planerade och genomförde detta, resandes med ett litet team i norra och mellersta Sverige 2012. Det var en väldigt välsignad tid. Mot slutet av missionsturnén var jag övertygad om att det var dags att förbereda för en fysisk flytt till Sverige för heltidsarbete med evangelisation där. Det tog oss 17 månader innan vi slutfört flytten – det var så många praktiska angelägenheter i Wales som behövde ordnas, alltför mycket för att tas upp här. Men i februari 2014 lastade vi våra enkla tillhörigheter i “evangi-vagnen” och släpet, tillsammans med “barnen” (våra katter) och reste mot Skandinavien. Och här har vi varit sedan dess.

Så efter att under 20 år ha bett för Sverige är jag äntligen här för en tids arbete med evangeliet. Gud är god! Vilket privilegium det är att få gå med Jesus. Han är värd all ära!